Måndag 9 sept

Vad är meningen med livet
Jag söker ,försöker sträva efter ytan och tills jag den har nått
Försöker ta tag i mitt liv, börja rikta mina kliv mot nya tider, trots att det svider välja sida.
Ett bokblad mot ett nytt kapitel ändrar mina dagar till nätter. Det blir svårt att somna
om och mina drömmar krossas gång på gång.
Jag sugs in i det förflutna, ödet blev skrivet ,stämplat i blod. Du gav mig mod att försöka, öka och nå mina mål. Med en vilja av stål.

Jag sluter mina ögon för blickarna tillbaka
Tårarna som fälls är för minnen som jag saknar
Jag sluter mina ögon vill aldrig mera vakna
Tårarna som fälls är för vänner som jag saknar

Tiderna förändras och morgon blir till dag, du försvann i tomma intet och kvar här blev jag.
Jag försöker söka vägen som leder mot lycka, styrkan växer men den är fortfarande för svag.
Labyrinten som formats framför mina steg,förvirrar mina tankar och leder mig fel.
Jag skriker ut all min rädsla men ingen tycks mig höra.
När allting är borta vad kan man göra?
Så jag lutar mig tillbaka och försöker slappna av, ignorerar allas klagan och vandrar
med långsamma steg genom mörka kvarter, det jag inser nu det jag gjort det var fel.
Men vad hjälper det när man kämpar mot tårar, för hur än jag gör är det alltid nån jag sårar.
Blickar tillbaka på vänner jag saknar.
Och ur drömmen jag vaknar.

Jag sluter mina ögon för blickarna tillbaka
Tårarna som fälls är för minnen som jag saknar
Jag sluter mina ögon vill aldrig mera vakna
Tårarna som fälls är för vänner som jag saknar

Muren har rasat men grunden står kvar.
Jag har massvis med frågor men får inga svar.
Sveket föll på, det blev svårt att förstå
Ett annat liv lockar, bekymrerna flockas
Tårarna fälls men inte för vem som helst
Mina minnen försvinner, har svårt att fokusera
kärlek som brinner i hjärtan man vinner, tränger djupt in i mina sinnen

Tankarna slår ,tiden läker mina sår
Våra dagar tilsammans har nu nått sitt slut
Jag pustar ut en sista suck, det blir aldrig som förut
Våra minnen tillsammans har suddats ut